Igår natt vaknade jag plötsligt av att telefonen ringde. Aningen yr och förvirrad konstaterade jag att klockan var kring 2 på natten! Det var mamma som ringde. Hon lät väldigt trött och var ledsen över att behöva väcka mig, men sa att de behövde hjälp. Jag vet inte hur många tankar som for genom mitt huvud då, har det hänt en olycka?
På sätt och vis hade det det, men som tur var inget allvarligt. Mammas och pappas bil hade helt plötsligt stannat på väg hem från Stockholm till Sollefteå, mitt på motorvägen vid Sundsvalls norra avfart! Tur i oturen då att jag råkar bo i Sundsvall och hade deras andra bil, så jag kunde åka dit och hjälpa dem!
Klädde på mig mjukiskläderna och åkte iväg. Stackars mamma och pappa, trötta efter en lång resa, stod efter väggrenen med varningstriangeln ute när jag kom dit. Efter att vi konstaterat att vi inte kunde bärga deras bil satte vi oss i "min" bil och åke till mig. Fortfarande i bilen fick vi tag i en bärgare, så jag hoppade ut, vinkade av dem och gick till mig igen. Men det tog en stund innan jag somnade... klockan blev nog efter 3 skulle jag tro.
Idag är jag trött, men säkert inte tröttare än mamma och pappa, har ingen aning om hur många timmar de var uppe utan sömn efter deras långa resa! Fick i alla fall ett meddelande av mamma tidigare. De hade kommit hem och sovit till mitt på dagen idag. Skönt att allt ordnade sig! Nu återstår bara att få hem deras bil till Sollefteå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar