Skruvat

Denna dag började bra. Kände mig pigg och inget kändes särskilt jobbigt kroppsligt heller. Vi åkte till Mvc där jag faktiskt slapp ta blodprov = ännu gladare jag! Barnmorskan konstaterade att allt såg bra ut, bebisen har "skruvat ner sig" i bäckenet och nu är det bara att vänta. Fick en ny tid tre dagar efter beräknad förlossning om det skulle vara så att bebisen inte har kommit, annars önskade hon oss lycka till!

Sedan började aktiviteterna i magen sätta igång igen. Bebisen trycker på nerver och diverse annat i magen och kroppen som inte alls gillar att bli tryckt på, inte skönt! Jag frågade faktiskt till och med barnmorskan om det var vanligt att barnet lugnar ner sig lite med rörelserna innan det är dags för förlossning *hoppas*, för här är det fortfarande full rulle! Hon svarade bara att jag nog känner rörelserna extra mycket eftersom magen är så hård och jag, som hon sa; "inte har ett uns extra fett på kroppen". Jaha.. så egentligen kan bebisen sprattla på ända till den bestämmer sig för att komma ut. Härligt... 

Nu vill jag inte att någon ska tro att jag inte gillar när det rör sig i magen bara för att jag har klagat på det, det är såklart också skönt att det buffar på där inne, för då vet man att bebisen förmodligen har det bra och är stark och frisk. MEN! Det är otroligt jobbigt när man inte kan sitta, ligga eller stå på något vis utan att det känns obekvämt, gör ont eller som att jag inte kan andas. Så, just nu är jag tacksam när det är lugnt där inne. 

Dagens vad tänkte du nu..: 

Tidigare idag blev jag så sugen på kanelbullar att jag bestämde mig för att baka! Inte så smart när man redan har lite småont lite överallt... det slutade med att Pontus fick ta över det sista och jag satt på en köksstol och kände mig värdelös. Tur att man har en karl som kan ta hand om en och försäkrar en om att det inte gör något och att det är helt ok att sitta där och vara värdelös! Hehe, han vet hur han ska få mig glad igen. :)