Yrväder

Man blir trött...

Man kan inte tro det, när hon ligger tyst, stilla och sover, att det bor en liten rackarunge i våran lilla Saga! Hon plöjer sig fram i gåstolen, sliter, river, drar och bankar på precis allt! Igår fick hon nästan en köksstol i huvudet när hon drog omkull den. Som om det inte var nog har hon förstås lärt sig hur man öppnar lådor och skåpdörrar. När de väl är öppna blir armarna långa och hon får i princip tag på allt!

Likadant är det när skruttan kryper omkring. För några dagar sedan kröp hon långsamt och försiktigt... men det tog inte lång stund förrän hon fick upp farten och nu ska hon klättra på allt! Ordet "försiktig" finns inte i hennes vokabulär än. Det gör i och för sig inte mycket annat heller... men någonstans efter vägen måste hon i alla fall ha snappat upp "förödelse"! För det är precis det hon lämnar efter sig, som den lilla mini-tromb hon är. Men samtidigt vill jag inte att hon ska vara på något annat sätt! Älskar vårat yrväder till unge!