fredag 29 juni 2012

Öronbarn

Var på vårdcentralen idag. Befarade att lillgumman hade dragit på sig öroninflammation. Jag var ju själv öronbarn så varför inte liksom.

Saga med nya nallen
Saga höll låda i väntrummet inför alla som var där, glad och pigg trots att vi fick vänta i nästan en timme på försenade läkare. När det äntligen blev vår tur kom doktor "Anna" och hämtade oss för undersökning. Kunde inte låta bli att tänka hur "fel" det namnet kändes på henne. Inte egentligen för att hon var japan, utan för sättet hon pratade på. Det lät som en salig röra av japansk-amerikansk-svenska och hon pratade väldigt otydligt, som om hon hade en boll i munnen och trots hennes överdrivet välartikulerade minspel gjorde det tidigare att jag knappt kunde förstå vad hon sa. "-Hej jag heter Anna!". Det var nästan roligt. Mindre roligt tyckte Saga om att kolla öronen. Gillade inte att bli fasthållen och lyst i örat med ett litet trumpetliknande instrument. Surläppen åkte fram och hon tittade anklagande på doktor Anna. Hon kom hur som helst fram till att Saga skulle ha penicillin, även om hon inte kunde se något fel i örat. Det räckte tydligen med att Sagis visat missnöje inför mamma och hållit sig för örat några dagar för att hon skulle få medicinen. Bra. Synd att Saga inte gärna dricker medicin utan stretar emot allt vad hon har varenda gång. Men det ska väl gå ändå. "Skam den som ger sig", "trägen vinner" och annat pepp till mig själv! 

Nu blir det nog god natt, trött.... klart slut!

Saga fick en spelande anka av farmor och Tommy. Behöver jag säga att hon blev glad?



Inga kommentarer: